Det är ett tag kvar innan vi får handla soffa, men man kan ju inte låta bli titta. Den första soffan har vi provsuttit på Mio och är tyvärr lika komfortabel som en träbänk, men vi gillar stilen. Clean Cut från Bolia är fin i all sin enkelhet och Stalands Happy och Svenska Hems Stream andas retro och futurism på en och samma gång.
Idag fick vi det beviljade bygglovet i brevlådan. Några grannar hade fått yttra sig, ingen hade som tur var några synpunkter. Kostnaden för bygglovet (enbostadshus med garage och carport) var 38495 kr fördelat enligt följande;
– Avgift för bygglovsgranskning 13760 kr
– Avgift för teknisk granskning 16125 kr
– Avgift för finutstakning 8600 kr
Det känns på något sätt trevligare att betala för något man kan se och ta på, men det kommer ju så småningom det också.
Innan bygget får börja måste vi ha ett tekniskt samråd med en bygginspektör på kommunen och vår kontrollansvarige. Entreprenörer och projektörer kan också medverka. Umeå kommun kräver att en geoteknisk undersökning görs innan mötet, ännu en abstrakt utgift, men det kan ju vara bra att veta vad man bygger på för underlag.
Vi är på gång!
För inte så länge sedan betade kor på vår sommaräng. Idag växer rallarrosor, björkris och (o)gräs frodigt, rikligt gödslat av packad kodynga. Kanske är det inte så många som tänker på den lilla ängen som nog mest tjänar som rastplats för byns hundar, men snart finns den inte längre. Vi ska förvalta den så gott vi kan.
Min farfar var en skicklig möbelsnickare på den tiden då det fanns en efterfrågan på specialbeställd snickarglädje, innan IKEA slagit igenom och då möbler överlevde sina ägare. Pipröken har lagt sig för decennier sedan, men alla maskiner, skruvar och plankor finns kvar. Om han skulle kunna se mig nu skulle han nog småle. Glad åt att radion i snickeriet står på. Förundrad över hur jag kan få för mig att underredet av hans rostiga arbetsbänk som stått i skogen i många år kan bli ett matbord.
Underredet tvättades med såpa. Reglar (45*220) kapades i samma längder som underredet, betsades och monterades med träskruv. Färghandlaren blandade betsen med hälften så mycket vit färg än vad som är normalt för att inte det obehandlade träet skulle bli för vitt, utan bara ljusa upp det och undvika att det gulnar.
Voilá!
Alvar Aaltos pall 60 är en stilren klassiker, men med en prislapp på 1700 spänn, blir det IKEAs Frosta hos oss istället. Tycka vad man vill om kopior, men för drygt 1600 kan man ha roligare, t ex köpa ett gäng av IKEAs Dalfred. Jag har egentligen svårt för barstolar, men denna skulle passa fint i vårt blivande kök.
Det fick vi veta efter ha ringt till bygglovskontoret idag. Dock har personen som ska skicka ut beskedet till oss och för allmän kännedom gått på semester och väntas vara tillbaka om två veckor, men ingen fara så länge vi hinner få det innan augusti när fabriken rullar igång igen.
Än så länge får vi nöja oss med föräldrarnas villa under tiden de är bortresta. Vi har lärt oss att ju mer utrymme desto fler grejor drar man på sig eller desto fler grejor sparar man.
Samtidigt innebär villalivet fler prylar. Gräsklippare, diverse trädgårdsattiraljer, barncyklar, skidor, sparkar (självklarhet i norrländska byar) och utemöbler.
Kanske blir vi tillräckligt vuxna för att skaffa egen borrmaskin och skruvdragare. Frågan är om vår generation någonsin kommer att sluta låna av våra föräldrar. Vi lånar stugor, bilar, båtar och verktyg som aldrig förr. Varför köpa eget när man kan låna? Kanske har det alltid varit så. Man är barn så länge föräldrarna lever. När jag var 17 trodde jag att jag blev vuxen när jag fyllde 18, när jag var 18 trodde jag att jag blev vuxen när jag flyttade hemifrån. Sedan trodde jag att föräldraskapet var brytpunkten. Nu vet jag att det inte heller är att skaffa sig ett eget hus.
Anderssons Casa 