Min farfar var en skicklig möbelsnickare på den tiden då det fanns en efterfrågan på specialbeställd snickarglädje, innan IKEA slagit igenom och då möbler överlevde sina ägare. Pipröken har lagt sig för decennier sedan, men alla maskiner, skruvar och plankor finns kvar. Om han skulle kunna se mig nu skulle han nog småle. Glad åt att radion i snickeriet står på. Förundrad över hur jag kan få för mig att underredet av hans rostiga arbetsbänk som stått i skogen i många år kan bli ett matbord.

Underredet tvättades med såpa. Reglar (45*220) kapades i samma längder som underredet, betsades och monterades med träskruv. Färghandlaren blandade betsen med hälften så mycket vit färg än vad som är normalt för att inte det obehandlade träet skulle bli för vitt, utan bara ljusa upp det och undvika att det gulnar.

Voilá!