Bloggen har tagit ett stickspår sedan jag snöade in mig på naturlig hud- och hårvård. De senaste veckorna har jag tvättat håret med rasullera, en marockansk tvättlera som utvinns ur Atlasbergen. Leran har rengörande och fettabsorberande egenskaper och har används ända sedan Antiken.

En matsked pulver blandas ut med lite drygt en matsked vatten och masseras in i hår och hårbotten. Det som blir över kan man tvätta kroppen med. Det ska även gå fint att lägga leran som en ansiktsmask, men det har jag inte testat än. Håret blir rent, tjockt och lätt att reda ut. Nackdelen är att det blir lite statiskt när man borstar det, men det blir något bättre om man även sköljer håret med äppelcidervinäger. Jag kan tänka mig att någon typ av olja i topparna också håller håret på plats. Den stora fördelen är att håret känns rent länge än vanligt. För mig räcker det numera att tvätta håret var fjärde dag. Och nej, man luktar inte dynga.

Rasullera finns både som pulver och i bitar för en mindre peng i hälsokostaffären. Synd bara att den inte är närproducerad. Nog är det lite ironiskt ändå, att tvätta sig med geggamoja, som om vi inte hade nog av det. Om vår egen lera var lika effektiv, skulle jag vara snuskigt rik vid det här laget, men mer om den en annan dag.