Hens ärvda garderob

Nu har jag äntligen fattat vitsen med tjej- och killkläder. Bor man inte i Kina, är sannolikheten nämligen ganska stor att familjen berikas med både en han och en hon. Om kläderna är väldigt ”flickiga” (slimmat, rosa, puffärmar) kommer föräldrarna mest troligt att köpa nya kläder till lillebror och vise versa. Det är ingen hit för miljön, eftersom tillverkningen innehär en stor åtgång av kemikalier och vatten, men en enorm vinst för klädindustrin som gnuggar sina händer, på samma sätt som leksaksindustrin gör, när de marknadsför sina könsstereotypa leksaker.

Hade jag tid och lust skulle jag sy egna kläder till barnen, men nu har vi sådan tur att de har en moster som gör det istället. Det känns fint att kunna ta vara på gamla ”reafynd” och avlagda tröjor i bomullstrikå från högstadiet, som får sys om till barnkläder istället. Men till och med mönsterböckerna har olika modeller för tjejer och killar, figursytt till småtjejerna, som att de hade någon midja att tala om och T-shirtar med rörelsefrihet till småkillarna.

IMG_6546.jpg

Ibland köper vi begagnade klädpaket och skiter fullständigt i om det står ”kill- eller tjejpaket” i annonsen, så länge det inte är plastiga tryck i påsen. Det är mest den äldsta i barnaskaran som får nygamla kläder. Lillasyster blir lite avundsjuk, men storebror brukar trösta med ”det är dina kläder, men först ska jag ha dem”.

Vad vill jag säga med där här? Jo, oroar man sig inte över att barn skolas in i könsroller, kan man ju ändå låta lillebror ärva en klänning för miljöns och hushållsekonomins skull!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s