Där solen aldrig ler

Bakom vedboden stod en vattentunna i plast. Det var en skuggig och rätt ruggig plats. Ingen vidare syn, så vi klädde in den i spontad panel som vi målade med slamfärg. Vi skruvade fast hammarband och lät vattnet rinna längst en kätting istället för genom en stupränna. Sedan planterade vi ormbunkar från skogen.

Funderade länge över vad vi skulle göra med det gamla plåttaket som bara låg och skräpade. Med lite vilke som blev över efter bygget med vedboden, blev det ett vindskydd. Det är fortfarande en skuggig plats, men inte lika ruggig. Där vilar resterna av våra senaste julgranar, men vi provar kombon rosa och rostig plåt. Nästa sommar blir det flitiga lisor som trivs där det är skuggigt och blött. Men för att det inte ska bli så gulligt, behövs nog en drake eller ett ruskigt troll.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s