Kategori: tomt och trädgård

Vinnaren är grönkål

För att vi ska äta mer närodlat har trädgårdslandet blivit större i år. Squashen och tomaterna blev visserligen goda, men små. Löken blev precis som de var tänkt, men de räntar inte, en liten lök blir en större lök.  Efter att ha summerat odlingsäsongen har jag fått en ny favoritgrönsak. Det blir varken ogräs eller blommor som måste ryckas bort och bäst av allt, tiden för skörd är lång. Vi har ätit grönkål sedan mitten av sommaren och det finns mycket kvar. Grönkålen ska bara bli bättre av lite frost.

7646C576-5B20-44A7-BC55-2EF68E016CFC

Grönkål är supernyttigt, rik på vitamin C, K, A och E. Grönkål innehåller dessutom stora mängder lutein som minskar ögats åldrande och dämpar inflammationer  som man kan få efter en hjärtinfarkt och på så vis minska risken för fler hjärtinfarkter.

Oftast har vi grönkål i salladen, men det går också att göra paj, soppa, smoothie eller chips. Helt enkelt den perfekta grönsaken att odla själv!

Annonser

Hösten

När solen skiner och luften är stilla är hösten fin. Men det infaller ju så sällan en helgdag. Vore jag pensionär skulle jag kanske gilla hösten. När det är regnrusk skulle jag sitta inne och dricka te och elda och när solen skiner skulle jag plocka svamp och bär och fota gula löv och röda rönnbär. Istället är hösten ett stressmoment, så mycket som borde göras. Äpplen och bär som borde plockas och när det väl är gjort ligger de i kylen och förgås. Borde rensa och borde sylta. Borde gå till skogen med barnen. Komma ihåg att ta med stövlar.

Då är det tur det finns en del att skörda precis utanför dörren. Åsså kan man låtsas att pumpan väger drygt 9 kg istället för 900 g och squashen är större än en cornichon. Har man tid kan man räkna ut hur mycket mindre man skulle kunna jobba och i så fall hur mycket mer man kan plocka, rensa och sylta och gå i skogen när solen faktiskt skiner och luften är alldeles stilla. Men istället nojar man över vad man ska göra av den där pumpan.

Där solen aldrig ler

Bakom vedboden stod en vattentunna i plast. Det var en skuggig och rätt ruggig plats. Ingen vidare syn, så vi klädde in den i spontad panel som vi målade med slamfärg. Vi skruvade fast hammarband och lät vattnet rinna längst en kätting istället för genom en stupränna. Sedan planterade vi ormbunkar från skogen.

Funderade länge över vad vi skulle göra med det gamla plåttaket som bara låg och skräpade. Med lite vilke som blev över efter bygget med vedboden, blev det ett vindskydd. Det är fortfarande en skuggig plats, men inte lika ruggig. Där vilar resterna av våra senaste julgranar, men vi provar kombon rosa och rostig plåt. Nästa sommar blir det flitiga lisor som trivs där det är skuggigt och blött. Men för att det inte ska bli så gulligt, behövs nog en drake eller ett ruskigt troll.

Blomsterpojken

Oavsett hur länge man har hängt ihop ser man ständigt av nya sidor hos varandra. En trevlig relativt nyligen upptäckt är intresset för blommor. Vad han har sett fram emot att väcka liv i pelargonerna!

Efter att ha stått hela långa vintern i garaget i tiogradig värme får de nu komma in. Ny jord och mindre krukor, en skvätt vatten och ett soligt fönster. Om en vecka ska de beskäras rejält, för att sedan när värmen kommer sättas om i större krukor igen.

Bilden togs i somras. Nu ser den minst sagt ledsen ut, men snart får vi se om den överlevt. Caliente Pink är hans dyrgrip.

Learning by doing

När det kommer till trädgård och odling är det svårt att googla fram några svar. Visst, man kan ta till sig ett och annat råd, men i slutändan finns det så många olika faktorer som påverkar resultatet. Man måste helt enkelt prova sig fram. 

Att köpa allt på plantskolan blir dyrt och lite tråkigt. Kennet gillar träd, så i sommar har min mamma grävt upp och levererat hägg, ek, lönn och rönn. Grannen som är markägare har bidragit med några små granar. Men man måste ha tålamod för att lyckas. Ju mindre träden är, desto större chans verkar det vara att de överlever.

Jag vet inte om det har att göra med att tomten är ny eller om det är något vi får leva med, men trots dräneringsrör, tycks marken vara kompakt och regnvattnet har svårt att rinna bort. Förra årets körsbärsträd och schersmin ser inte ut att vara vid liv och äppelträden är lite ledsna. Nu provar vi att att höja upp äppelträden på små kullar och bärbuskar sätter vi hädanefter i slänten.

Ringblommor verkar däremot inte bry sig om att det är vått om fötterna. 

Vad trivs i skugga? Bakom vedboden testar vi ormbunkar direkt från skogen. 

Vi har fått ärva en solrosperenn av goda vänner, egentligen är det inte en, utan en hel klunga. Perfekt om man inte orkar sätta frön varje år. Blommorna är lite mindre, men desto fler och bladverket blankare och finare än på en vanlig solros.  

En annan favorit är Caliente Pink som är utsedd till året pelargon. Min farmor hade massvis med pelagoner. Jag minns att hon brukade ställa upp dem i trappan för fotografering. Tänker att det vore fint att föra traditionen vidare. Kennet har tagit sticklingar som han vårdar ömt. Nu saknas bara isolering i garagetaket och någon form av värmekälla för att hålla övervintrande blommor vid liv…

Saft på blad från svarta vinbär

Det här receptet från Sommar med Ernst har blivit lite av en tradition hos oss. Istället för att plocka bär behöver man bara rafsa åt sig en påse svartvinbärsblad. Jag brukar dubbla mängden blad jämfört med orginalreceptet som är på 1 liter. Enkelt och gott (godast när barnen lagt sig, i finglas och med mycket is)!

Recept

  • 2 liter svartvinbärsblad
  • 1 liter vatten
  • 1 kg socker
  • 1 liten påse citronsyra
  • 3 små ekologiska citroner

Skär citronerna i skivor. Koka upp vatten, socker och citronsyra så att sockret löser sig. Lägg citronskivor och svartavinbärsblad i en stor glasburk. Häll över sockerlösningen och låt stå i kylskåp i 5 dagar. Sila bort blad och citronskivor och förvara saften i glasflaskor i kylen eller frysen. Späd saften med ganska mycket vatten och servera den riktigt kall. 

Till minne av Rosa

I vårt dike låg det delar av ett kostängsel och istället för att slita bort det, bestämde vi oss för att fixa till det. Vi kompletterade med ett gäng nya störar och förlängde med stängsel som grannen hade över sedan tiden som bonde. Nog är det en del som tycker det är en tokig idé, men det hindrar inte bara barnen från att springa ut på vägen. Man blir framförallt påmind om platsens historia. För si så där 25 år sedan var vår tomt nämligen en hage för betande kor.