Avtryck

Är det meningen att man ska lämna ett så stort avtryck som möjligt? Eller är det precis tvärt om?

Som husbyggare räknade vi ut vad LED-lampor och olika uppvärmningssystem och isoleringstjocklekar har för inverkan på elförbrukningen. KWh kan omvandlas till kronor och ören. Men det är svårare att se vad besparingen egentligen har för betydelse för miljön. Hur mycket minskar vi avtrycket genom att satsa på en energisnålare bostad?

Täftefjärden med naturlig islossning på g.

Ett sätt att mäta avtrycket på är att titta på mängden växthusgaser som släpps ut. Medelsvensson konsumtion orsakar utsläpp ca 8 ton koldioxid per år (10 ton om man inkluderar samhället i form av offentlig sektor). Enligt IVL Svenska Miljöinstitutets verktyg Klimatkontot ligger jag på 3,2 ton, men då saknas möjligheten att fylla i flygresor. Svalna som är samma verktyg som de använde i dokumentärserien Zero Impact på UR, ska göra det möjligt att synka med energideklarationer på bostaden och faktiska transaktioner på banken, men jag hade tyvärr lite problem med tekniken för att få det att fungera. När jag gör WWFs Klimatkalkylatorn hamnar jag på 6,89 ton, men då finns samhället med som en schablon på 2,16, så exklusive samhälle men inklusive flygresor blir det 4,7 ton. Medelvärdet mellan Klimatkontot och WWFs Klimatkalkylatorn blir 3,95 ton.

Målet är så klart att ligga på 0, men jag tänker att ett rimligt delmål är 1,5 ton, då det är vad som krävs för en hållbar utveckling enligt Vetenskapliga Rådet för klimatfrågor. Det är således dags för lite matematik på bloggen igen. Fokus kommer att ligga på bostaden, resor/transporter, maten och konsumtionen, men ur ett mer CO2-haltigt perspektiv än tidigare. Håll till godo!

Blomsterpojken

Oavsett hur länge man har hängt ihop ser man ständigt av nya sidor hos varandra. En trevlig relativt nyligen upptäckt är intresset för blommor. Vad han har sett fram emot att väcka liv i pelargonerna!

Efter att ha stått hela långa vintern i garaget i tiogradig värme får de nu komma in. Ny jord och mindre krukor, en skvätt vatten och ett soligt fönster. Om en vecka ska de beskäras rejält, för att sedan när värmen kommer sättas om i större krukor igen.

Bilden togs i somras. Nu ser den minst sagt ledsen ut, men snart får vi se om den överlevt. Caliente Pink är hans dyrgrip.

Triggers

På mitt jobb får vi handledning och vår senaste läxa var att fundera över våra triggerpunkter. En av mina är definitivt när folk slänger mat baserat på bäst-före-datumet, utan att vare sig lukta eller smaka. Så grymt provocerande! Det är ju skillnad om man låter mjölkpaketet stå fram en halvtimme varje dag eller om man tar en slurk direkt från kylskåpet. Det är också skillnad om man förvarar ägg i kylskåpet eller skafferiet. Man måste våga lita på sina sinnen!

Jordgubbar på upptining från sommaren -09 eller kanske ännu tidigare. Samma fina smak som en låda märkt 2016!

Insikter

Äntligen har vi en fungerande kamera! Minsta skrutten drämde den i golvet, så objektivet både gick i bitar och fastnade i kamerahuset. Som tur var fanns det kunnigt folk på Cyberphoto som kunde fixa det på ett ögonblick, så nu har jag lite mer motivation till att blogga. Men med min lilla paus har jag även fått tillfälle att fundera över bloggandet på ett mer filosofiskt plan. 


Min bivaxkräm och Kennets avokadoodling.

Genom att publicera hudvårdsrecept och dyligt har min förhoppning varit att inspirera, ge en känga till skönhetsindustrin och på sikt göra världen lite miljösnällare. Nu har jag förstått att ju mer jag har pysslat och bakat surdegsbröd, desto mindre koll har jag haft på nyhetsrapporteringen. Kanske handlar DIY-och hipsterstrenden inte bara om ett ställningstagande mot konsumtionssamhället, utan också om ett försök att isolera sig från omvärlden. Ju mer man pysslar desto mindre hinner man reta upp sig på amerikanska presidenter, moderata partiledare, mossiga poliskommisarier och ryska lagar. Det är så klart skönt att vara inne i sin egen bubbla, men inte speciellt solidariskt i dessa tider av fascistiska strömningar. Så kanske blir det lite mindre bloggande och lite mer omvärldsbevakning och politiskt engemang framöver. 

Upp till kamp och ha en skön söndag! 

Sen sist…

Har vi båda börjat jobba, men knappt hunnit börja med hämtning och lämning och rutiner förrän det blev långdragen vab.

img_0702

Har jag haft goda vänner på besök och tillverkat mineralmakeup. Grymt nöjd!

Har 1,5-åringen sabbat systemkameran, så jag motvilligt fått använda mobilen till fotografering.

Har vi gjort hallon- och blåbärskombucha och insett att det inte är någon idé att försöka imponera på barnen med surdegsbröd. Det är hederlig stompa som är grejen!

Har vi haft 6-årskalas, investerat allt i ett bräde och haft grundutbildning i schack.

img_0707

Har vi sträcksett Fröken Frimans krig, träffat Gudrun Schyman och insett att det på drygt hundra år inte har hänt speciellt mycket med jämnställdheten.

Har jag klurat på bloggens vara eller icke vara och fått nya insikter om dess självändamål. Men mer om det en annan dag.

Tålamodsprövning

Förra årets utmaning var att bli självförsörjande på bröd. Nu är vi ju inte riktigt där än, men för att hålla liv i surdegen, det blir åtminstone ett brödbak i veckan och resultatet blir inte längre torrt och kompakt. Från början kändes det som ett ganska bökigt projekt, men när man kan börja köra på känsla, baka på det man har hemma och inte glo för mycket på recepten är det en ganska trevlig syssla. Men när utmaningar blir till rutin, behövs det nya.

Jag vill gärna lära mig att spela något instrument, men det är nog något som måste ligga på lut ett tag till. Träna behöver man så klart alltid, men just nu får det räcka med vardagsmotion och promenader. Istället tänkte jag lära mig sticka och kanske t.o.m. brodera. Broderishoppen som jag skriver inlägget tillsammans med, har kom igång-guider för nybörjare. Det finns ju någonstans i bakhuvudet sedan slöjden i skolan, men att ha tillräckligt tålamod, för att skapa något som inte är klart på en timme eller ens på en dag, blir en utmaning i sig.

Gott Nytt År!

När bebben häller ut en hel burk mineralrouge i Laminofåtöljen, så fårskinnet ser ut som pälsen på en svampangripen mopshund. 

När storebror klagar på risig kista, knappt två veckor efter att hela familjen drabbats av magsjuka á la kräkavsnittet i Family Guy. 

När Star Wars-bibeln som ersatt en transportskadad och reklamerad dito, en stund senare, åker ner från bokhyllan, drämmer in i julgranen och får ett djupt jack i pärmen. Två timmar efter att den packades upp av min bokpedant till make. 

När man sen beundrar amaryllisen, försiktigt försöker snygga till hur den står i vasen och stjälken går av mitt i tu. 

Då undrar man om det finns en högre makt, som försöker jävlas. Men på årets sista dag väljer vi att se det som en vink att vi trots allt är lyckligt lottade. 

2017 önskar vi blir året då fler människor i världen drabbas av högst triviala problem.